Välfärdssjukdomar…

Det här inlägget är baserat på Fat Acceptance 101 från min engelskspråkiga blogg. Jag har delat upp det skitlånga inlägget på flera, och det här är del 4.

Del 1: Varför fungerar inte bantning i längden?
Del 2: Size doesn’t matter! (På riktigt.)
Del 3: Det där med BMI

Den där OMG-OBESITY-TAKING-OVER mentaliteten som finns nästan överallt är tröttsam, särskilt när den kommer från läkare, sjuksköterskor och annan personal inom vården. Den är nämligen helt och hållet baserat på det faktum att alla feta äter chips till frukost lunch och middag, vilket är långtifrån sant. Jag har redan pratat om hur viktigt det är att äta varierat och träna någorlunda regelbundet (promenader räknas!), och som Joy Nash säger i sin Fat Rant-video (kolla in #3 också, den här hur bra som helst): “If you do all those things and you still aren’t thin? Your life is not over.”

Jag länkar till Kate Harding hela tiden känns det som, men hon (och hennes co-writers) har så mycket bra att säga. I inlägget Don’t you realise fat is unhealthy? påpekar hon exakt det jag vill säga, så om du orkar läsa engelska rekommenderar jag att du läser där direkt. Om du hellre vill ha det på svenska kommer här en liten crash course.

Först och främst: att vara tjock är inte ett hälsoproblem i sig, förutom i extrema fall (om man är så underviktig att man får problem med hjärta, njurar, etc, eller är så fet att man överhuvudtaget inte kan röra sig). Det finns många undersökningar som visar att överviktiga och/eller feta människor har större chans att överleva hjärtattacker och liknande. För fancy vetenskapslingo, kolla här, och för en med mindre långa fina ord, ta ett titt på en sammafattning som gjorts på bloggen Junkfood Science.

Ancel Keys (för övrigt samma dude som introducerade BMI-skalan på 70-talet) bekräftade detta genom att under 50-talet granska sexton undersökningar i sju länder. Han fann ingen korrelation gällande detta, utan fastslog ungefär att det var snarare mättat fett som var boven i dramat, fast även det kan tas med en nypa salt, verkar det som.

Min favvo-bit av inlägget hos Junkfood Science var dock ett citat av Dr. Paul Ernsberger, som även han har forskat på ämnet, bl.a. genom en studie av nära 400 vetenskapliga undersökningar. Resultatet bekräftade vad Ancel Keys hade funnit nästan fyrtio år tidigare. Iallafall, citatet ifråga lyder såhär:

The idea that fat strains the heart has no scientific basis. As far as I can tell, the idea comes from diet books, not scientific books. Unfortunately, some doctors read diet books.

Ett annat inlägg på Junkfood Science pratar om en undersökning som visar att det även gäller för att citera rakt av, “infections, cancer, lung disease, heart disease, osteoporosis, anemia, high blood pressure, rheumatoid arthritis and type 2 diabetes.” Yes, t.o.m. diabetes.

Här bör kanske även inflikas att om man är tjock OCH äter dåligt, som t.ex. tjejen jag kände som fick typ 2-diabetes och erkände att hon drack upp till åtta (!) burkar läsk per dag, så är chansen att man har mindre risk att drabbas av de här sjukdomarna ganska liten, och jag antar att anledningen till att smala har problem med denna typ av sjukdomar helt enkelt har att göra med den där tron om att smal = hälsosam.

Vidare påpekar Kate Harding följande:

Poor nutrition and a sedentary lifestyle do cause health problems, in people of all sizes. This is why it’s so fucking crucial to separate the concept of “obesity” from “eating crap and not exercising.” The two are simply not synonymous — not even close — and it’s not only incredibly offensive but dangerous for thin people to keep pretending that they are. There are thin people who eat crap and don’t exercise — and are thus putting their health at risk — and there are fat people who treat their bodies very well but remain fat. Really truly.

Dvs, dåliga matvanor och soffpotatis-lifestyle orsakar problem med hälsan oavsett hur fet man är. Därför är det extremt viktigt att se övervikt och äta-dålig-mat-och-inte-träna som två separata fenomen. Det finns nämligen smala människor som äter extremt dåligt och inte tränar och därmed riskerar att få hälsoproblem längre fram i livet; t.ex. så har jag en kompis som är naturligt smal, inte har tränat en dag i sitt liv och nu har en rygg som är så uppfuckad att hon fått rådet av sina läkare att BÖRJA TRÄNA. Detta är långt ifrån ovanligt, och det har faktiskt inte kunnat bevisas att tjocka äter mer eller tränar mindre än smala. Detta är inte för att man inte har försökt. Oh no. Långtifrån. Jag har inga länkar gällande detta, men Kate Harding rekommenderar boken Rethinking Thin av Gina Kolata för mer info, och jag tänker absolut läsa den.

I samma inlägg påpekar hon (yes, Kate Harding, fortfarande, är en hopplös fangirl) ett antal saker, bl.a:

1) Feta människor går inte ner i vikt bara för att man får dem att skämmas för hur tjocka de är. Chansen är att de redan är extremt medvetna om sin storlek, om hur misslyckade de är, osv, och om shame fick dem att bli smala? Då skulle det inte finnas en enda tjock person i denna värld.

2) Feta människor är den enda grupp det diskrimineras mot som anser att de FÖRTJÄNAR denna diskrimination.

3) Feta människor är också människor. Alla människor förtjänar att behandlas med respekt.

4. Bantning fungerar inte. Nej, inte ens om man kallar dem “lifestyle changes”. De flesta feta människor har bantat mer i sina liv än du någonsin kommer göra, och risken är att själva bantandet är mer påfrestande för deras hälsa än fetman i sig.

5. Det viktigaste när det kommer till studier på ämnet fetma är att vara källkritisk. Det gäller iochförsig alla ämnen, men i just detta fall är det skit-jävla-vanligt att undersökningarna som visar på hur farligt fetma är, är sponsrade av bantningsföretag eller organisationer som har betalat en research group att lägga fram denna sorts information. Kolla dina källor. Please and thank you.

Tags: , , , , , ,

9 comments

  1. Did you ever knooooow that you’re my heeeeroooooooooo…

  2. Det lustiga är väl att när du skrev det här så satt jag och plöjde din blogg efter inlägg som har med det här att göra, eftersom Elin sa att du skriver om det ibland!

  3. Å! Jag har suttit och funderat på att skriva mer om det. Hade en gammal engelskspråkig anonym blogg en gång i tiden där jag skrev mycket om FA och HAES och viktnoja och sånt. Kanske börjar bli dags igen.

  4. Skulle vara kul att läsa mer om vad du skriver/tycker om det hela. Hittade några inlägg som du skrivit om det hela, gillar särskilt det här:

    http://juliaskott.wordpress.com/2009/01/12/julia-skott-is-hon-med-roven/

    Så bra!

Leave a comment